Hej bloggen.
Jag är sjuk. Och har så varit de senaste fyra dagarna. Det är dödens tråkigt och jag har klättrat mig svettig på husets alla innerväggar. Imorgon blir det kanske ytterväggarna. Om jag inte är tillräckligt envis för att intala mig att jag är frisk och går till jobbet ändå, sådär lagom sista dagen i veckan.
Jag har under min sjukdomstid roat mig med att titta på den rosade serien "True Blood". 8,7 på imdb. Värt.(Läs inte vidare om du inte har sett säsong 1 & 2 och har för avsikt att kolla på dem.) Trodde jag. Efter fyra avsnitt av första säsongen har det nästan inte hänt någonting som har fört handlingen framåt. De har haft sex och druckit öl. Tidlös underhållning, men inget större värde. Fyra avsnitt är lika med fyra timmar, för övrigt. Av ingenting. I brist på bättre sysslor tittar jag ändå vidare(en av seriens styrkor är helt klart vassa cliffhangers), den har trots allt fått bra kritik och Alexander Skarsgård är med, han kanske kan lyfta det sjunkande skeppet. Och jag kan medge att det tar sig, Alexander blir också bättre efter ett par omgångar till av vampyrgliringar, halvtaffliga svenska repliker och hysteriskt perfektionistiskt välvillig huvudperson. Så första säsongen får godkänt, men med enorm förlust i att det är platt amerikansk, lättsmält sydstatsklycheri. Moderniteten fattas, är det en serie som utspelar sig på 2000-talet verkligen? I och med läget i Louisiana finns också en underton av motsättningar mellan mörkhyade och vita (finns det fortfarande? Mest troligt, men oproffsigt gestaltat. Igen, 2000-talet?) även om det har smetats över med att huvudpersonens bästa väninna är mörkhyad. Det är ett litet samhälle med en brokig skara invånare som gör det hela väldigt pittoreskt och skapar "alla känner alla"-stämning men samtidigt har många hemligheter för varandra. Som det ska vara. Men det blir också genomskinligt och inte helt oförutsägbart.
Vampyrhistorien är spännande och jag vill ha mer, hur, när, var och varför finns de? Alltför sällan dras de med i handlingen och hade huvudpersonen blivit kär i en icke-vampyr så hade de helt kunnat lämnas utanför historien. Inte för att de inte har betydelse för handlingen utan för att de inte är relevanta under tiden då den aktuella intrigen äger rum. Lite bättring när säsong 1 övergår i säsong 2 men sedan återigen, platt fall. Inga vampyrer i upplösningen av säsong 2 heller, trots att de avsiktligt lagt sig i problemet. Snedsteg av manusförfattaren?
Bihistorierna ger serien lite mer dynamik och liv men jag får för lite och blir därför ändå uttråkad och känner ingen lust att titta vidare.
Så denna dag har jag ägnat mig åt något helt annat. Politisk inkorrekthet á la Sverigedemokraterna. Jag har med stor förtjusning och god aptit läst igenom en fenomenalt välskriven följetong av Magnus Betnér, finns att läsa här. SD åker på däng så att det slår gnistor och en hel del snubblande motkommentarer gör bara att jag drar ännu mer på smilbanden. SD för inte en vettig och hållbar invandringspolitik. Punkt. Nöjd med att jag utnyttjat min demokratiska rättighet (och skyldighet) och röstat på ett parti som inte är SD så får jag tycka vad jag vill, och de som röstade på SD röstade på ett bakåtsträvande parti utan realistiska framtidsvisioner och där solidaritet får böja sig för strävan efter den rena rasen. Jag blir rädd när ett sånt parti kommer in i Sveriges Riksdag. Så jag hejar på Betnér och alla andra som tar upp kampen och visar att i ett Sverige av idag accepteras inte hot mot mångkulturen eller avvisning på grund av hudfärg.
