Lena Sundström #1

Det är dags nu. Att dela med sig av dessa skarpa iakttagelser av livet som Sundström gör. Så varsågoda, här kommer nummer 1:
"För ett tag sedan såg jag ett inslag på 'Sportnytt' om någon tjej som sysslade med skidorientering. Kameran filmade henne underifrån och man fick följa hennes flåsande fram och tillbaka genom spåren. Det var nästan overkligt. Att det finns människor med så mycket överskottsenergi. 'Jag pressar mig själv hårdare och hårdare hela tiden', sa tjejen. Själv satt jag djupt nedsjunken i favorit-tv-fåtöljen, med fjärrkontrollen och en blåbärspaj inom räckhåll.

Tänkte: Hur orkar folk?

Anja Pärson, som ligger på rygg och matar på med medicinbollar mot en farsa som aldrig slutar slänga tillbaka. Tomas Holmström som står och tar dumstryk i ett powerplay, när man själv skulle ha dragit på bio för länge sedan. Jag har aldrig förstått hur man motiverar sig till slitet? Själv är jag typen som sätter mig ner på första bästa sten i skogen med argumentet 'för det är jag värd'. Käkar upp matsäcken innan jag ens har lämnat parkeringen."

Haha, passar ju bra nu när det är Vinter-OS och allt. Man sitter och hejar på och gapar och gastar i soffan att de ska kämpa hårdare, åka fortare och ta i mer. Samtidigt som man själv trycker en semla och sänker en kopp kaffe med socker och mjölk. Och tänker att på måndag, då blir det åka av, då ska minsann försäsongsträningen inför säsongen som pågår nu sätta igång. Så att man är i form när den är över. Annars kan vi ju satsa på beach 2010 och skjuta upp målen en stund till. Eller beach 2011 när vi ändå håller på. Så hinner vi trycka ett gäng semlor och en oöverskådlig mängd kaffekoppar utan dåligt samvete eftersom vi har planerat att börja träna snart.

Eller så accepterar vi faktum och gör som Lena: Intar favorit-läge i favorit-fåtöljen, laddar upp med favorit-fett/socker/deg-föda och tittar på andra som är i nån sorts fysisk form, uppnådd genom omänsklig självdisciplin och en målmedvetenhet som kan tillskrivas en utsvulten leopard som får syn på en ensam gasell. Förstklassig underhållning.

Imorgon: Fredag!

Fred

Underhållningsvärde

Jag har suttit och slötittat på Vinterspelen i Kanal 5. Tyckte reklamen för programmet var en smula underhållande och tänkte att jag skulle ge det en chans, hade ju ingen aning om vad det var det skulle handla om. Men oj, vilket misstag. Det hela var mest patetiskt och när ska svenska TV-kanaler ge upp med att leta upp gamla avdankade kändisar som inte kan få nog av rampljuset och låta dem vara med i nån katchig programidé från det allsmäktiga Amerika(jag vet inte om Vinterspelen kommer därifrån men skulle knappast bli förvånad)? När? Det hela var mest ett sorgligt försök till att göra något mer svenskt lättsmält än Wipeout. Men det var lika meningslöst och poänglöst. En stunds tidsfördriv för svensken som inte har tillräckligt med fantasi för att sysselsätta sig med något mer meningsfullt och kanske framförallt värdefullt. Ganska missnöjd är jag med att ha kastat bort tid på det här men det har ju hänt förut att jag ödslat bort minuter av min tid på mindre intelligent vis. Så jag förlåter. Nu har jag fått gapa ur mig lite frustration så jag är nöjd. Men tacka vet jag svensk kvalitetsunderhållning som På Spåret och Så Ska Det Låta. Det slötittar jag gärna bort mina dyrbara minuter på.

/S

Tänkvärda tankar av Lena Sundström

Det är väl dags att väcka liv i den här bloggen igen då. Man kan väl säga att jag värderat andra saker högre ett tag. Idag har jag suttit på buss och flyg hem till mamma och pappa i Stockholm och börjat läsa ”Känns det fint att finnas en dag till?” av Lena Sundström. Hade egentligen tänkt läsa någon kurslitteratur som jag släpat med mig men nu fastnade jag i den här boken som alldeles lägligt damp ner på min dörrmatta igår eftermiddag. Den handlar om sådant som händer i verkligheten, varje dag, runt omkring oss. En sylvass skildring av hur det är. Livet. Att vara människa. Att vara svensk. Att vara mamma. Att vara medmänniska. Att vara modern människa i det moderna samhället. Eller vad som helst som man är. Det är en bok som alla kan lära något av.
Jag har markerat ett gäng avsnitt som jag tänkte citera men det får vänta för just nu tar det för lång tid. Men det är sådana här böcker som för mig att benhårt hålla fast vid mina solidaritetsvärderingar. Att vi lever på den här jorden tillsammans, som ett människosläkte, och vi måste hjälpa varandra. Det handlar om dig och mig. Här och nu. Rätt vad det är står kriget i farstun.
Det är rappt, välformulerat och hjärtskärande. Efter halva boken vill jag ta större plats, bli starkare, nå ut bredare och göra avtryck. Jag rekommenderar den här boken till alla människor av idag, alla som någon gång levt i tiden som är nu.