Var i Stockholm förra helgen. What a weekend. Rullar ner i blåa blixten på torsdagen och kommer hem till mysmamma och pyspappa som i vanlig ordning åker och handlar på torsdagar, och en annan är inte sen att hänga på ekipaget för att okynneshandla allt man inte har råd med på studentbidraget. Fredagen bjöd på späckat schema, häng i Stockholms stad, alldeles för mycket latte, presentinköp, lunch på Vapiano, praktikintervju, Gröna Lunds-besök och ölkväll på Tiffany's. Fram till Gröna Lund måste jag ändå säga att vi hade väldigt bra flyt i tidsschemat och hann beta av allt samtidigt som vi inte promenerade alltför fort trots den ständigt närvarande Stockholmstressen. Men måste tillstå att jag faktiskt njuter en smula av att åka tunnelbana nu när det inte händer varje dag. Grönan var dock mest ett enda virrvarr av människor, mat och action. Det var smygöppning och fullt med kids så köerna var enorma. När vi väl kommer ut inser vi att vi bara har tagit ca 4 åk. Oh well, vi hann med snabbmat, B&J-glass och godisremmar så man får väl vara nöjd. Tiffany's var också ett hej och hå, vet inte om personalen där har fått nån träning i värdskap men fort gick det, man hann knappt höra vad de sa och servicen får väl klassas som överkomlig. Men Anton var i sitt esse (som alltid) och bjöd mina intet ont anande Stockholmsvänner på en oförglömlig afton som säkert kommer diskuteras på diverse sammankomster i framtiden. "Jag är som filmjölk!" sjunger han när han ålar sig över dem från det innersta hörnet i soffan. Han är helt klart ett ess i rockärmen när det gäller att få snurr på konversationer.
Det mest hysteriska denna afton tror jag ändå hände när vi hade suttit där och hällt i oss oräkneliga öl och vinglas och ska bege oss mot Slussens McDonald's. Som många säkert känner till så blir alkoholintaget ganska påtagligt när man plötsligt börjar röra på sig och den glada skaran som trillade in på McDonald's var i högform. Här ska vi tillägga att det var nästintill tomt på McDonald's, vi var relativt tidiga och beställde i godan ro vad vi skulle ha. Men innan jag ens har avslutar min beställning står jag med en full bricka i handen och har redan betalat (om det nu var jag som betalade, det minns jag inte). Det var inte heller det jag beställt som nu befann sig på brickan. "Dipsås....", nämner jag lite försynt till den hyperaktiva killen bakom disken. "Vilken? Den har vi inte". Så jag väljer en annan som han praktiskt taget kastar i famnen på mig och tillägger "Jag bjuder, jag bjuder!" Okej, okej, jag är nöjd. Observera nu att jag har nämnt att det nästan inte var något folk inne på McDonald's. Så vem han stressade så fruktansvärt för är fortfarande en gåta för mig. Innan jag vänder bort från kassan hinner jag snegla på Anton som beställt bredvid mig och han ser ut precis så som jag känner mig. Han tittar förvånat på brickan i händerna framför sig, som om den bara uppstått där och då. Det tar flera sekunder innan han inser vart han är och vad han gör och beger sig mot vårt bord. Väl vid bordet utbryter vild och högst alkoholinfluerad diskussion om den hysteriska servicen. Dessutom kommer det nån snubbe och börjar torka av vårt bord medan vi äter. Kanske hade det rullat in mer folk, men ändå.... Mitt i mat, diskussion och utspilld läsk kommer min käre bror och knackar på axeln. Jag tror mig minnas att han gör nåt halvhjärtat försök att lugna mitt gapande och viftande men är föga framgångsrik. I princip utkastade från McDonald's bär det således av hemåt.
Lördag. Återigen häng och släng i stan, denna gång med Anders, Malin och Malins kompis Stina. Laddning för Bounce på Wayne's på Götgatan och sedan mot Globen. Och alltså. Jag säger såhär: Rent flow i underhållningsform. Tight, välproddat och dans i världsklass. Det är inte för inte som Bounce är helt galet framgångsrika. Men det ligger hårt arbete bakom också, vilket visades genom att en av medlemmarna haltade på kryckor med avslitet ledband. Och han fick vara med och dansa ändå, bara en sån sak! Och vilken show sen! Hela natten drömde jag våta drömmar om att det var jag som hade stått där med Projektledar-badgen och nöjt betraktat mitt verk. Tänk att styra upp nåt massivt på Globen. Mhm! Hem till födelsedagsmiddag, en strålande glad mor (HV hade precis vunnit), en mer missnöjd bror (med HVs vinst kom DIFs förlust) och en hyfsat obrydd far. Men god avslutning på Stockholm för denna gången.
Och kan inte bara våren komma till Piteå nu? Det är alldeles för mycket snö kvar för att det ska kännas helt bra. Har haft bak(is)helg och producerat bröd och kakor samt legat i soffan framför Millennium-serien. Måndag imorgon, och jag undrar fortfarande: Varför kommer måndagar oftare och är längre än alla andra veckans dagar?
